Sabina vaknade på söndagsmorgonen med en riktig huvudvärk.
Hon mindes inte så mycket från igår. Gubbjäveln hade ju nästan slagit ihjäl henne. Precis när han dragit ner byxorna för att våldta henne hade hon fått in en riktig fullträff rakt på nötterna. Han segnade direkt ner på golvet skrikandes ”hora, jag ska döda dig!”.
Hon hade ringt polisen och de hade kommit och gripit honom på en gång.
Nu stod hon framför spegeln och tittade på sig själv.
Hon hade blåmärken över hela kroppen, handleden var stukad, en hårtuss bortdragen och en rejäl blåtira ramade in ena ögat.
Hon kände inte för att göra någonting så hon gick ner för att äta lite frukost istället. Tyvärr kom all upp igen 10 minuter senare.
Hon gick och la sig igen, tänkte på all skit som hade hänt den senaste tiden.
Hennes lillebror hade omkommit i en brand för bara någon månad sen, det hade precis varit begravning. Hennes pojkvän hade varit otrogen två gånger fast de sagt till varann att deras kärlek var evig.
Allt var en enda röra med kompisar som sviker, går bakom ryggen och snackar skit. Och dessutom skulle ju såklart mammas förra kille komma och banka skiten ur henne. Kunde livet bli mycket värre?
Tur var i alla fall att hon hade spriten att fly till och riktiga kompisar som brydde sig och det värmde henne om hjärtat. Mamma kunde man ju inte prata med, hon fattar ändå ingenting. Dessutom hade hon ju egna problem att handskas med.
Sabina tänkte ofta på självmord men varje gång hon suttit där med rakbladet i handen eller tittat ner från bron hade alltid en kompis kommit och stoppat henne.
Nu var hon ganska skeptisk mot självmord, hon förstod att ödet inte ville att hon skulle dö på det sättet.
Så det var bara att tuffa till sig och fortsätta kämpa.
Sabina lyssnade mycket på Sofijah’s musik och fann många gånger liknelser mellan sitt liv och Sofijah’s texter. Låten ”Varför” liknade hon med sin pojkväns svek och ”Bara för att jag älskar dig” liknade hon med sina kompisar.
Nu när Sabina låg där i sängen tänkte hon tillbaka på hur det hade varit det senaste året.
Hon hade gått på Nackstaskolan men när en av hennes bästa kompisar hade flyttat och börjat på Bergsåkers skola hade helvetet börja rasa in.
Fler och fler kompisar svek och gick bakom ryggen på henne. Sabina hade inte fattat vad som hänt först men efter ett tag orkade hon inte längre med alla svek och bytte därför också skola till Bergsåker.
Tyvärr var det ingen dans på rosor heller när hon kom till Bergsåker. Det gick massor av snobbar där och alla pratade bakom hennes rygg även där. Som tur var hade hon ju Angelika, kompisen som bytt före henne. Och efter ett tag hade hon faktiskt fått några fler kompisar. Sabina hade längtat till sommarlovet för hon visste att det skulle bli det bästa någonsin. Fast sedan började helvetet rasa in på nytt med lillebror som dog, pojkvän som svek och gubbjäveln som misshandlat henne.

Plötsligt ringde telefonen och väckte henne ur sina dagdrömmar. Det var Angelika.
- Hej! Ska vi hitta på något?
- Visst! svarade Sabina, klädde på sig och gick ut.

Av: Josefin Dahlqvist
Den 10/7 -2007

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu lämnar jag http://johannaafolke.bloggagratis.se och går vidare till http://jofo.bloggagratis.se men tar inte bort den här om man skulle ändra sig. Puss på rumpan :)  ...

åh shit, jag somnar fan snart igen =S både robin & jag skulle sova vid 6, tror du att jag kunde sova ? min kropp liksom, sova, wtf är soova ? =O feeet damp man fick då! så jag satt mej och kollade på 2 filmer t.o.m. innan jag vart tröttare. Klockan v...

Asså gaaaaaah, nu är klockan ; 05:47 och jag har inte gått & lagt mej än =S Det måste jug fan vara fel på mej =O men jag är fan inte trött heller =P haha, har pratat med robin hela dagen och hela natten =) sötnooosen! HAHA ^^ <3 men nu ska jag la...

Att sitta ensam i mörkret och Gråta sig till söms, är en del i sitt livÄven fast man inte vill så kommer de alltid vara en del i sitt liv.Även fast all lycka har dött ut så Försöker vi fortsätta leva livet.. Vi försöker hålla andan fast vi  Är tio me...

När ska jag kunna glömma? när ska jag kunna gå vidare? Livet är precis som förrut, bara att du inte finns vid min sida längre & det är sjukt svårt att leva....